Skillnaden mellan ett miljökrav som biter och ett som bara pyntar en kravspecifikation ligger sällan i ambitionen. Den ligger i om kravet går att kontrollera efter att avtalet är påskrivet. Ett krav på att städleverantören ska lämna en förteckning över alla kemikalier med angiven miljömärkning kan beställaren stämma av rad för rad under avtalstiden. Ett krav på att leverantören ska ”arbeta miljövänligt” eller ”använda miljömärkta produkter där så är möjligt” kan ingen följa upp, eftersom det inte säger något mätbart. Grön städupphandling handlar mindre om att hitta de tuffaste formuleringarna och mer om att välja krav som fortfarande betyder något när städaren eller fönsterputsaren står i lokalen.
Upphandlingsmyndigheten har samlat sina hållbarhetskriterier för städtjänster i en färdig verktygslåda, byggd för att beställare ska slippa formulera om allt från grunden. Kriterierna är indelade i basnivå och avancerad nivå, och varje kriterium beskriver både kravtexten och hur den ska verifieras. Det sista är det viktiga. Ett kriterium utan verifieringsanvisning blir en avsiktsförklaring.
Kemikalieförteckningen är kravet som håller
Grundbulten i en grön städupphandling är kravet på städkemikalierna. Upphandlingsmyndighetens kriterium på basnivå (kriterie-id 11567, i versionen från april 2024) kräver att leverantören upprättar en förteckning över samtliga städkemikalier som används, och att eventuella miljömärkningar anges i förteckningen. Kriteriet pekar inte ut någon märkning som den enda gångbara. Kravtexten är utformad för att kunna verifieras mot Svanen, EU Ecolabel och Bra Miljöval, men kriteriet godtar också annan märkning som uppfyller kraven och en egendeklaration verifierad av ett ackrediterat organ. Poängen är inte förteckningen i sig utan att den är levande: beställaren ska under avtalet begära in en uppdaterad version, göra platsbesök och kontrollera att de angivna märkningarna faktiskt är giltiga via respektive märknings webbplats.
Där skiljer sig kravet från den klassiska floskeln. En leverantör kan lova ”miljöanpassade produkter” i anbudet och sedan byta till vad som helst dagen efter avtalsstart, utan att någon märker det. En förteckning med produktnamn och märkning går däremot att jämföra mot verkligheten under diskbänken. Det är den konkreta lärdomen varje beställare bör ta med sig: kravet blir uppföljningsbart först när det pekar på ett dokument som ska hållas aktuellt och stämmas av på plats, inte på en egenskap som bara existerar vid anbudstillfället.
Bra Miljöval förvaltas av Naturskyddsföreningen och ställer krav på vad kemikalierna får innehålla. Svanen och EU Ecolabel ställer motsvarande krav inom sina system. Att en produkt bär någon av dessa märkningar innebär att en oberoende part har granskat innehållet, vilket är själva anledningen till att märkningen fungerar som verifieringsgrund i upphandlingen. Beställaren behöver inte själv vara kemist. Kontrollen består i att läsa etiketten och slå upp licensen.
Dosering, transporter och det EU redan bestämt
Kemikalievalet räcker inte ensamt. Överdosering, även av miljömärkta medel, innebär onödiga utsläpp till avloppet, och därför finns ett eget kriterium för doseringsutrustning (kriterie-id 11388). Det kräver att kemikalierna doseras med lämplig utrustning, som automatiska doseringssystem eller måttkoppar på arbetsplatsen. Också detta krav är byggt för uppföljning: det verifieras genom giltig miljöcertifiering, skriftliga doseringsrutiner eller stickprov under pågående städning. Ett doseringssystem som sitter på väggen går att se. En muntlig försäkran om att personalen ”doserar sparsamt” gör det inte.
Transporterna mellan städobjekten står för en betydande del av tjänstens klimatavtryck. Städtjänstkriteriernas eget drivmedelskrav lämnar procentsatsen tom för beställaren att fylla i, så den som vill ha en färdig nivå får hämta den bland fordonskriterierna för godstransporter. Där ska på basnivå minst 50 procent av fordonen drivas med förnybart drivmedel och på avancerad nivå minst 70 procent, men bara i de fall tjänsten utförs med en bestämd fordonsflotta. Kriterierna är frivilliga kontraktsvillkor och anger ingen bindande rättslig grund. För en beställare med många spridda objekt är fordonskravet ofta mer avgörande för miljöresultatet än valet mellan två snarlika allrengöringsmedel.
En del av innehållskraven behöver beställaren inte ens ställa, eftersom lagstiftningen redan gör det. Kemikalieinspektionen påminner om att EU:s förordning om tvätt- och rengöringsmedel kräver att alla tensider är biologiskt nedbrytbara och att fosfatinnehållet är begränsat. En ny EU-förordning på området trädde i kraft i mars 2026 och börjar tillämpas 2029, med bland annat digitala produktpass och skärpta nedbrytbarhetskrav. Den som skriver en kravspecifikation bör känna till golvet i lagen, så att avtalet ställer krav utöver det som ändå gäller i stället för att upprepa det.
Märkning som genväg, inte som mål
För beställare som vill förenkla finns möjligheten att kräva ett svanenmärkt städföretag eller likvärdigt. Svanens kriterier för städtjänster (licensområde 076) kräver bland annat att minst 90 volymprocent av de ordinarie städ-, tvätt- och fönsterputsmedlen ska vara miljömärkta, räknat på den totala volymen per år. Basen är alltså volym, inte antal produkter eller inköpsvärde, och som miljömärkt räknas bara Svanen, EU Ecolabel och Bra Miljöval. Där Upphandlingsmyndighetens kemikaliekriterium är öppet för vilken märkning som helst som håller måttet är Svanens lista sluten. Till det kommer krav på doseringsutrustning, på att nyinköpta och nyleasade fordon efterfrågas som el-, gas-, vätgas- eller laddhybridfordon, ett tak på 70 kilowattimmar per 100 kilometer för drivmedelsförbrukningen och en utbildningsplan för personalen. Licensen kontrolleras genom oberoende revision, vilket flyttar en del av uppföljningsbördan från beställaren till märkningsorganet.
Att kräva märkningen är tillåtet, men inte villkorslöst. Enligt 9 kap. 13 § lagen om offentlig upphandling får en upphandlande myndighet kräva en viss märkning som bevis, förutsatt att kraven bakom märkningen bara rör sådant som har anknytning till det som ska köpas, är objektivt kontrollerbara och har beslutats i ett öppet förfarande av ett organ som den som söker märkningen inte har avgörande inflytande över. Myndigheten måste då godta varje annan märkning vars krav är likvärdiga, och en leverantör som utan egen förskyllan inte hunnit få märkningen inom tidsfristen har rätt att visa samma sak med annan lämplig utredning. Det är de spärrarna som hindrar att ett städbolag stängs ute för att det klarar kraven utan att ha betalat för just den etiketten. Detta är också varför en egen kemikalieförteckning behåller sitt värde: den fungerar för det lilla städbolaget utan licens lika väl som för det stora.
Den som redan har läst hur en kontorsstädning upphandlas med frekvens och kvalitet känner igen mönstret. Miljökraven fungerar på samma sätt som kvalitetskraven enligt INSTA 800: de blir användbara först när de är mätbara och kopplade till uppföljning. Samma logik löper genom hela kravställningen mot en städfirma, där varje krav helst ska ha en angiven metod för kontroll.
Ett grönt städavtal blir inte grönare av fler adjektiv i kravspecifikationen. Det blir grönare av att beställaren, sex månader in i avtalet, kan begära förteckningen, gå ut i lokalen och se efter om doseringssystemet finns på väggen och om produkterna på hyllan bär de märkningar som anbudet lovade. Det som går att kontrollera är det som blir gjort.
Senast faktagranskad: 26 augusti 2026