Den som letar efter en nationell regel om att fastighetsägare ska skotta trottoaren kommer att leta förgäves. Skyldigheten finns bara om den egna kommunen har beslutat om den, och kommunerna har beslutat olika. I Göteborg ska du som fastighetsägare skotta och sanda gångbanan utanför tomten. I Stockholm står det inte ens på stadens lista över vad fastighetsägaren ska göra. Den skillnaden avgör vad som ska stå i vinterdelen av ditt fastighetsserviceavtal, och den avgör vem som står där med ansvaret när någon halkar.
Var skyldigheten faktiskt kommer ifrån
Grundregeln står i 2 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. På gator, torg, parker och andra allmänna platser i detaljplan där kommunen är huvudman ansvarar kommunen för att platserna genom gaturenhållning, snöröjning och liknande åtgärder hålls i ett skick som tillgodoser kraven på trevnad, framkomlighet och trafiksäkerhet. Fastighetsinnehavaren har motsvarande skyldighet på kvartersmark som iordningställts och används för allmän trafik.
Gångbanan utanför fastigheten är något annat. Enligt 3 § samma lag kan kommunen ålägga fastighetsinnehavaren att utföra åtgärderna i fråga om gångbanor eller andra utrymmen utanför fastigheten som behövs för gångtrafiken. Ordet är kan, inte ska. Föreskrifterna beslutas av kommunfullmäktige enligt 1 § förordningen (1998:929) om gaturenhållning och skyltning. Skyldigheten är alltså ett kommunalt beslut, inte en rikstäckande regel, och den behöver läsas kommun för kommun.
Ordningslagen reglerar en annan sak, som ofta blandas ihop med den här. 3 kap. 3 § ordningslagen (1993:1617) handlar om snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats. Sådan snö ska utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar, och det ska ske utan att någon annan kommer till skada. Paragrafen säger ingenting om gångbanor. Att bryta mot den är straffbart med böter enligt 3 kap. 22 §, och Polismyndigheten kan enligt 19 och 21 §§ förelägga den försumlige och i sista hand låta utföra åtgärden på dennes bekostnad.
Tredje stycket i paragrafen är värt att läsa noga innan avtalet skrivs. Ansvaret vilar på ägaren eller på den som till följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund är i ägarens ställe. En hyresgäst eller en tomträttshavare kan vara i ägarens ställe. En upphandlad snöröjningsentreprenör är det normalt inte. Lagen flyttar alltså inte taksnöansvaret genom att du köper en tjänst.
Två storstäder, två helt olika svar
Göteborgs Stad är rak på sin punkt. Som fastighetsägare ansvarar du för snöröjning av gångbanor, gångvägar, trottoarer och trappor utmed och mellan fastigheter, och staden skriver rent ut att det är du som kan bli skadeståndsskyldig om någon halkar och skadar sig. Saknas gångbana och tomten gränsar direkt mot gatan räknas 1,2 meters bredd från tomtgränsen som gångbana. Ligger fastigheten inte i direkt anslutning till gångbanan, med en gräsmatta eller plantering emellan, sträcker sig ansvaret till gångbana inom 10 meter från tomtgränsen. Du ska dessutom själv skaffa gruset. Kommunen tar hand om alla hållplatslägen, även när de ligger direkt utanför fastigheten.
Stockholms stad har en annan modell. Staden snöröjer, sandar och saltar nästan 4 000 stadsgator och lokalgator plus stora delar av gång- och cykelbanorna. På stadens sida om fastighetsägarens ansvar handlar punkterna om något annat: se till att snö och is inte rasar ned från tak, spärra av före takskottning, flytta snö och is från gång- och cykelbana mot körbanan i samband med takskottningen, forsla bort snömassorna i stället för att tippa dem på stadens mark, och åtgärda is på gångbanan som orsakats av dagvatten från stuprör. Att skotta trottoaren nämns inte.
Den sista punkten är den som oftast glöms i avtalen. Is som bildas av vatten från ett felriktat stuprör är fastighetens fel oavsett vem som plogar, och den vandrar aldrig över till kommunen. Kontrollerat hos Göteborgs Stad och Stockholms stad den 4 augusti 2026. Slutsatsen för en beställare är enkel att formulera och lätt att missa: läs den egna kommunens föreskrifter innan arbetsbeskrivningen skrivs, och skriv in vilka ytor entreprenören faktiskt tar, meter för meter.
Beredskapsnivån är avtalets dyraste rad
När en tvist om en hal gångväg landar hos parterna handlar den nästan aldrig om lagen. Den handlar om vad avtalet sa att entreprenören skulle göra, och när. Två tal avgör saken: vid vilken snömängd utryckningen ska starta, och hur lång tid entreprenören har på sig efter det.
Här är kommunernas egna underlag den bästa förlagan som finns att låna, eftersom de är publicerade och prövade i skarp drift. Stockholms stad påbörjar snöröjningen när en viss mängd snö har fallit, och tröskeln skiljer sig åt både mellan ytor och mellan snötyper. På trottoarer och gång- och cykelbanor startar arbetet vid 1 till 1,5 centimeter blötsnö eller modd, men först vid 2 till 3 centimeter lössnö. På körbanor är motsvarande värden 2 till 2,5 respektive 4 till 5 centimeter. Därefter börjar klockan gå: prioriteringsklasserna anger 2 timmar för trafikleder, 2 till 3 timmar för klass 1 och upp till 10 timmar för klass 5, räknat från att startkriteriet uppnåtts.
Uppsala kommun bygger sitt system på tid i stället för på snödjup. Efter att vinterberedskapen aktiverats gäller fasta åtgärdstider: fyra timmar för högprioriterade gång- och cykelvägar och för bussgator, fem timmar för övriga gång- och cykelvägar, fem till sex timmar för övriga gator och sex timmar för fristående parkeringar. Kommunen är samtidigt öppen med att tiderna kan spricka när det snöar mer än 10 centimeter. På statliga gång- och cykelvägar gäller Trafikverkets nivå: efter två centimeter snö ska vägen normalt vara snöröjd inom fyra timmar, och sandningen ska vara klar fyra timmar efter att ett visst friktionstal underskridits.
Tre saker är värda att kopiera. Skilj på blötsnö och lössnö, eftersom en enda centimetergräns antingen ger onödiga utryckningar i torr snö eller för sena utryckningar i modd. Ange starttröskel och åtgärdstid som två separata värden, annars är det oklart om timmarna räknas från snöfallets början eller från att tröskeln passerades. Och knyt halkbekämpningen till friktion eller väderläge, inte bara till snöfall, eftersom underkylt regn på bar mark aldrig utlöser en snödjupsklausul.
Så många utryckningar ska du budgetera för
Beredskap kostar även en vinter utan snö. Frågan beställaren behöver svar på innan valet mellan fast pris och pris per utryckning är därför hur många gånger tröskeln faktiskt passeras under en normal säsong.
Vi har räknat på det. Ur SMHI:s öppna meteorologiska observationer hämtades hela den kvalitetskontrollerade serien för snödjup vid station Uppsala (stationsnummer 97520), mätt klockan 06 varje dygn, den 4 augusti 2026. För varje säsong från 1 november till 30 april räknades antalet morgnar då snödjupet hade vuxit med minst två centimeter sedan föregående morgon, vilket motsvarar en tröskel i klass med Trafikverkets. Elva säsonger från 2015/16 till och med 2025/26 ingår, med noll till två saknade dygn per säsong.
| Mått per säsong (Uppsala, 11 säsonger) | Median | Lägst | Högst |
|---|---|---|---|
| Morgnar med minst 2 cm nysnö | 14 | 4 (2019/20) | 21 (2023/24) |
| Morgnar med minst 1 cm nysnö | 21 | 7 | 31 |
| Dygn med snötäcke | 76 | 15 | 97 |
Spridningen är poängen. Den snöfattigaste säsongen gav ungefär 30 procent av medianens utryckningar och den snörikaste ungefär 150 procent. Ett fast säsongspris satt vid medianen betyder alltså att entreprenören bär en volymrisk som svänger med en faktor fem mellan ytterlägena, och den risken finns i priset oavsett hur vintern blir.
Ett räkneexempel gör det konkret. Anta att en fastighets gångytor kostar 4 800 kronor per utryckning i à-pris, ett tal som här är en antagen prisnivå och inte ett branschsnitt. Vid medianens 14 tillfällen landar säsongen på 67 200 kronor. Vintern 2019/20 hade den kostat 19 200 kronor och vintern 2023/24 100 800 kronor. Ett fast pris på 67 000 kronor är alltså jämnt med medianen, men beställaren betalar då cirka 48 000 kronor för fyra utryckningar en mild vinter. Vill du inte betala för luft och inte heller ta volymrisken finns mellanvägen: ett fast beredskapsarvode som täcker jour, fordon och personal, plus à-pris per utförd utryckning. Då prissätts de två sakerna var för sig, vilket också gör anbuden jämförbara.
Två förbehåll hör till siffrorna. Snödjup mätt en gång per dygn missar snöfall som hinner smälta eller packas ihop före klockan 06, så talen underskattar snarare än överskattar antalet tillfällen. Och Uppsala är ett exempel, inte ett riksgenomsnitt. Samma räkning på den egna orten tar en kvart i SMHI:s öppna data och ger ett betydligt bättre förhandlingsunderlag än en känsla av att det brukar snöa lagom mycket.
Salt, sand och det som sopas upp i april
Halkbekämpningsmetoden är en avtalsfråga och inte en smaksak, eftersom metoderna slutar fungera vid olika temperaturer och lämnar olika räkningar efter sig. Trafikverket saltar vanligen ner till 6 till 10 minusgrader och konstaterar att salt vid riktigt låga temperaturer i värsta fall kan få motsatt effekt. Vid kallare väder är vägbanan dessutom ofta bar och sträv och behöver inte halkbekämpas alls. Myndigheten är också öppen med baksidorna: salt kan påverka växtlighet, vegetation och vatten närmast vägbanan, och salt ökar problemet med rost.
På gångytor väljer väghållarna i praktiken en blandning. Stockholms stad bekämpar halka med salt, saltlake, sand eller en kombination, sopsaltar cirka 34 mil gång- och cykelbanor, värmer flera trottoarer med markvärme och testade under vintern 2025/2026 kaliumformiat som alternativ. Ett fastighetsserviceavtal kan behöva samma differentiering i liten skala: sand på ytor nära planteringar och armerad betong, saltlake på entrépartier som ska vara isfria vid åtta på morgonen, och en uttalad regel för vad som gäller under saltets fungerande temperaturintervall.
Sanden kommer tillbaka på våren. Naturvårdsverket beskriver att de högsta halterna av partiklar (PM10) mäts i städerna just på våren, när slitagepartiklar virvlar upp från gatorna, och att kommunernas åtgärder ofta är gatustädning och dammbindning. För beställaren betyder det att sandupptagning och vårsopning ska ligga i avtalet med ett eget pris och en egen tidpunkt. Ligger de utanför blir de en tilläggsbeställning i mars, till ett pris ingen förhandlat om. Var gränsen mellan vinterns och sommarens skötsel går har vi gått igenom i artikeln om grönyteskötseln som avtalets sommardel.
När någon halkar: vad avtalet kan flytta och vad det inte kan
Ett avtal kan flytta arbetet. Det kan flytta kostnaden. Det kan inte upphäva den offentligrättsliga skyldighet som kommunens föreskrifter lägger på fastighetsinnehavaren. Kommunen får enligt 12 § lagen om gaturenhållning och skyltning besluta om de förelägganden och förbud som behövs, sätta ut vite och låta vidta åtgärder på den ansvariges bekostnad. Den ansvarige är fastighetsinnehavaren, inte den entreprenör hen har handlat upp.
Skadeståndssidan följer sin egen logik. 3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) lägger ansvaret för personskada och sakskada som vållas genom fel eller försummelse i tjänsten på den som har arbetstagare i sin tjänst. Bestämmelsen tar sikte på arbetstagare, och en självständig entreprenör är inte det. Kombinerat med Göteborgs Stads egen formulering om att det är fastighetsägaren som kan bli skadeståndsskyldig blir bilden tydlig nog för en beställare: räkna med att den skadade vänder sig mot fastigheten, och se avtalet som det som avgör om kostnaden går att föra vidare, inte som en sköld.
Det som avgör den frågan i efterhand är dokumentation. Loggade utryckningar med tidsstämpel, noterat snödjup eller väderunderlag vid varje tillfälle, uppgift om vilken metod som användes och på vilken yta. Ett avtal som kräver den loggen ger både beställare och entreprenör något att stå på, och ett som inte gör det ger ord mot ord. Samma princip som gäller för servicenivåer i övrigt, vilket vi utvecklat i genomgången av SLA i förvaltningsavtal.
Branschens regelverk räcker inte hela vägen, och det är en vanlig missuppfattning. ABFF, allmänna bestämmelser för entreprenader inom fastighetsförvaltning och service, är indelat i nio kapitel som Omfattning, Utförande, Organisation, Tider, Ansvar och Ersättning. Men ABFF är ett dokument som inte ändras för den enskilda entreprenaden, utan man anger bara att en viss årgång gäller. Senaste utgåvan är ABFF 15, och Aff har ett revideringsarbete igång med målet att bli klart under 2027. Snödjupströskeln, åtgärdstiden och listan över vilka meter gångbana som ingår hör alltså inte hemma i ABFF utan i avtalets arbetsbeskrivning. Det är där tvisten avgörs, och det är där de flesta avtal är tunnast. Hur helhetsavtalet i övrigt paketeras går vi igenom i artikeln om fastighetsservicens helhetsavtal, och det operativa skötseluppdraget i sin helhet i guiden om fastighetsskötsel.
Vinterväghållningen har den obehagliga egenskapen att den bara märks när den fallerar, och att den fallerar under de timmar då ingen sitter vid ett skrivbord och läser avtal. Det arbetet gör man i augusti.